Skapande kaos

Doktorn sa...
Nä, det struntar vi i!
Just nu känner jag bara en stor lättnad. Över att ett livsavgörande beslut är fattat.
Och en viss sorg. Över att jag måste lämna mitt drömyrke som jag utbildade mig för i så många år. Över att jag måste lämna mina fina arbetskamrater som också hängt med i många år.
Men jag har inget val, kroppen har sagt ifrån för sista gången: NU FÅR DET VARA NOG, BEGRIPS KÄRRING!!! annars ligger du två meter under jord...gaaanska så snart!

I detta kaotiska känslotillstånd kände jag ett behov av att skapa något fint till mig själv. För att sysselsätta händerna med något som lurade hjärnan att koppla förbi kortslutningen en stund.
Jag greppade virknålen och det ljuvliga eco-bomullsgarnet.
Det blev det här.

Dylika skönt och långsamt tillverkade ting har dock en benägenhet att föröka sig hos mig. Nu vill jag göra såna armband i alla färger och kvaliteter jag har i min synnerligen digra garnsamling. Bomull, ull, lin och blandgarn. Tunt, tjockt och mittemellan. Blandade i ett och samma arbete kanske? Det borde bli en trevlig struktur.
Bra gåbortspresenter. Bra att ha i alla färger beroende på dagens klädval. Bra pris också. Kostar egentligen ingenting faktiskt.

När vi nu ändå är inne på smycken i garn så kan jag väl visa upp det här också då.



Fast det är stickat förstås, i lingarn, och blev inte särskilt bra...

Marie