Vilt tumult utbröt...

Det är mycket nu!
Yemenvästar, disktrasor, armband...och ett hemligt projekt.


Hemligt projekt!

Och jag har faktiskt varit lite justerad ett par dagar. Drattade på öronen ute i trädgården i söndags kväll och sen har det gjort ont, väldigt ont.
I benet.

Denna olyckans vecka - som tidigare här redogjorts för - slutade i storartad stil med en vurpa av elegantaste sort. Modell dubbel mollbergare med skruv.
Två glada fyrbenta ynglingar lekte tafatt runt huset. Kom farande runt stugknuten i full karriär...och där stod matte hux flux! Intet ont anande, på väg att vattna tomatplantorna.
Den skojiga leken tog slut nånstans i vänster knäveck på ovannämnda tomatvattnare, som stöp som en fura förstås.
Samtidigt kom maken runt stugknuten efter närgången inspektion av hallonsnåret och...tja...synen som mötte honom måste varit obetalbar.


Saknas på bilden gör matte...

I en enda hög och under vilt tumult befann sig en stor brun jycke, en lite mindre svartvit jycke, åtta ben som for åt alla håll, två svansar, mycket päls...och en vilt fäktande hustru...underst i högen.

- Vad gör du? leker ni? undrade maken.
- GÖR! LEKER!!! Det gör j---ligt ont ska jag tala om för dig och nu har det GÅTT AV NÅT HÄR, skrek undertecknad i falsett och försökte hålla ihop vänster ben i bästa fotbollspelare-skadad-på-plan-stil.
Fick till och med ligga kvar där på gräset en bra stund i bästa fotbollspelare-skadad-på-plan-stil och lugna ned mig eftersom jag var säker på att knät gått av, om nu ett knä kan gå av, och hann förstås tänka på alla gräsliga operationer, gips och andra hemskheter som nu väntade.
Fast...sjukskriven är jag ju redan och gipset skulle förstås visa att jag verkligen ÄR sjuk...hm...kanske inte så dumt i alla fall!

Efter att maken hjälpt mig upp och in...så avvek blodet från huvudet så att säga. Svimmar väldigt lätt nuförtiden. Och luttrad make greppade omedelbart mobilen och sa iskallt:
- Ska jag ringa ambulansen?
Han är liksom van. Har fått ringa tut-tut-bilen ett par gånger det senaste året åt sin sjukliga maka. Och nu har han slutat dribbla med sjukvårdsrådgivning och annat trams och går direkt på pudelns kärna.
AMBULANSEN!

Det behövdes ingen ambulans. Kärringen stapplade upp efter en stund, med en spännande gröngul färg i ansiktet (sa maken)...och idag är det redan bra i benet.
Som tröst tillbringade jag en heldag igår hos bästa väninnan som pysslade om vraket med massor av fikabröd, mat, dessert och kaffe.
Och läkande skvaller!!



Men jag har faktiskt stickat också.
En Yemenväst till har blivit klar - tänkte göra ett par mössor och tubsockor också efter eget huvud. Återkommer med det projektet - och ett par disktrasor.

Marie