Det gnällde och det gnall...

Så vacker som den här - som växt upp alldeles av sig själv utan att någon bett om det, i den gamla betonggrunden efter vedskjulet som revs i våras - blev jag kanske inte...

Idag gjorde jag mig vacker redan i arla morgonstund. Sotarn var på ju väg.
Han var emellertid inte så vacker när han väl kom, så det var onödig fåfänga.
Men jag ska ju på spelning med nyckelharpsgänget i afton och då är det ju kul om man åtminstone ser ut som man är vaken.


Gamle Svarten - tjugoårig skönhet som inte vill vara med på noterna längre

Spelningen i lördags gick dock direkt åt pipsvängen. Bästa-gåborts-harpan Siri vägrade vara med på noterna redan på förmiddagen. Hon som inte varit med i gamet så länge kände av den fuktiga väderleken och fick lämnas hemma. Istället fick härdade gamle Svarten hivas ned från väggen och brutalt väckas upp ur sin törnrosasömn. Gamle Svarten var dock uppenbarligen inte heller med på noterna, protesterade högljutt mot den hårdhänta behandlingen och bar sig sedan allmänt illa åt hela eftermiddagen. Jag fick stämma om efter varannan låt och spelledaren - och övriga medspelmän - blev lindrigt sagt mer än irriterade över kärringens manövrar. Koncentrationen smulades gradvis sönder och till slut spelade jag mer fel än rätt.

Efter två timmars underhållning av en turligt nog lomhörd publik i 80-årsåldern - som ändå inte hörde att det gnällde och gnall i dissonans - så var spelledaren i upplösningstillstånd...
Nä, skojar bara!
Han har tålamod som en snigel som ska passera E20 och tyckte väl mest att jag ställde för stora krav på mig själv när jag ilsken och besviken packade ned gamle Svarten i sin låda med en smäll och muttrade nåt i stil med att "du-får-aldrig-mer-åka-med-på-nånting-din-j..la-pensionär" och "jag-ska-sluta-spela-för-jag-är-ändå-värdelös-trots-tjugo-års-träning!"


Lilla nytillverkade Siri - ljus och drillande i tonen, tyvärr lite krasslig just nu i den fuktiga väderleken

Idag ska jag återupprätta det anseendet.
Idag får lilla bruna och nytillverkade Siri åka med - trots att hon är lite krasslig (en knaver - som betyder tangent på nyckelharpsspråk - fastnar för att träet svällt av luftfuktigheten). Tjugoårige gamle Svarten har redan somnat om och får väl hänga där på väggen och sura resten av sitt liv då. Han är ju i alla fall snygg att se på. Tänkte ett tag sälja honom - han är faktiskt nyrenoverad och ansiktslyft - men bara jag tänkte tanken så gick en av hans nya strängar bums av i protest så det får väl vara med den saken.

Har jag då stickat något den senaste veckan? Både ja och nej. Har ett hemligt maratonprojekt på gång som ej kan visas upp i detta media ännu. Kommer dock vad det lider. Ett par, tre eller fyra disktrasor i Yllets lin kan jag väl i alla fall stoltsera med att ha hunnit med vid sidan av så att säga. Och här är dom:





Mästerfotografen heter Kerstin och är min dotter..."äpplet faller...", tja ni vet!

Marie