Sövande sysselsättning

Resultatet av första spinnförsöket.


Kardfloret sitter fint i kakburken jag fått från Stickat & sånt av CL.

Spinnrocken går för fullt och jag har inte tid med något annat. Igår glömde jag till exempel totalt bort att maken brukar komma hem vid tretiden och är hungrig. Väldigt hungrig efter åtta timmars slit och släp för brödfödan. Själv hade jag också en konstig känsla i magen men kunde inte tolka signalen eftersom hjärnan var full med ull.
Avsaknad av MAT!
Fick snabbt röra ihop nåt obeskrivligt från allehanda byttor i kylen. Förbaskat också. Hålla på med sånt strunt när det finns såna viktiga saker som att spinna. En hel spole full. Med ljusgrått underbart knöligt "garn".


Andra försöket i spinneriets mysterier.


Konstiga mojängen är utmärkt att spänna upp garnet på - fast jag vet förstås inte om det är så här man gör, d v s lindar på, blöter ned och låter torka i spänn några dagar.

Efter avklarat födointag ville maken kolla in hur det gick till när jag skapade. Det tog exakt två minuter så sov karln som en stock! högljutt snarkande. Någon timma senare kom han vinglande upp ur John Blunds värld och konstaterade aningen förvirrat att det där ljudet från spinnrocken var visst "lite sövande..."
Sicken gulleplutt han är!

Får väl även visa (ouii...utan hans vetskap...) när gulleplutten i helgen tillsammans med hustru, syster och svåger fick för sig att åka rysligt långt hemifrån för att en gång till få se havet innan vi dog. Att det var badväder hade vi inlandsbor inte riktigt kläm på så baddräkter fanns ej med i bagaget. Men maken löste det problemet på sitt eget lilla vis.
Och så här gör en äkta slättabonde när han badar i havet:



Det vill säga kavlar upp ärmarna på flanellskortan, knäpper upp en knapp extra i halsen. Stegar iväg med skor och strumpor på ut till vattenbrynet och...doppar händerna!
Undertecknad hade kjol på och tog sig ända ut till knähöjd - utan skor. Det finns även bilder på det men de lämpar sig ej för visning i detta forum. En kritvit strandad val i illgrön kjol uppdragen till armhålorna kan få bloggbesökare att kräkas eller ännu värre aldrig återvända, så den bilden - som maken tyckte var fin!!?? - visar jag INTE.

Däremot kan jag visa den här bilden på min andra stolthet, näst efter maken. Fale Artut framställde en önskan om att få se fler bilder på den bruna skönheten och här är han:



Gösta - fyraårig Australian shepherd med nerver av stål. Bastant, lugn, klok och tålmodig. Samt en vakthund av mått, släpper ingen okänd över bron.
Att man kunde spinna något vackert av hans päls hade jag inte en tanke på förrän Fale Artut tipsade om det. Hade jag tänkt på det så hade de två bärkassarna med ull jag kammade av honom för en månad sedan suttit i spinnrocken nu istället för på sophögen.

Marie