Täckelsen av för hemliga projekt

Tänk ändå vad glad - rent ut sagt överlycklig - man blir av att göra andra glada!
Många var det som uppskattade mönstret på lintrasan och jag känner mig alldeles överväldigad av alla fina kommentarer och tack jag fick på det inlägget.
Tack själva alla ni underbara intresserade bloggläsare! Snart diskar vi kanske alla med hemgjord lintrasa och Vettex och dom andra kan slänga sig i väggen så det bara skvätter om det (gud va' fyndigt, hehe).



Idag har jag även äntligen den äran att få visa upp augusti månads hemliga stickprojekt som här tidigare antytts om. För nu har båda döttrarna fyllt år - 25 respektive 30 (jisses har jag så gamla barn, själv platsar jag väl förmodligen då under kategorin antikviteter) - och båda döttrarna har fått hålla till godo med hemstickat - vare sig dom gillar det eller inte. För har man en stickande styvmor/mor så får man skylla sig själv om man ens råkar andas om något litet man skulle kunna tänka sig. Säger man det bara för att vara snäll - så tja...då får man också skylla sig själv. För styvmor/mor tar ju di små töserna på orden med största allvar.



Sen är det kanske inte fy skam ändå att få ett par handstickade benvärmare i ull med flätor eller en dito mohairsjal i spetsmönster - fastän maken frågade när presenter kom på tal till de små liven om de "bara" skulle få de där stickade sakerna!!???

BARA!!!

Oh, tur att han är karl och inget begriper på stickfronten.
Att jag suttit och maratonstickat dag och natt för att få presenterna klara till den 29 augusti - när den stora logfesten gick av stapeln här på gården med inbyggt födelsedagsfirande x 2 och 43 gäster - har han tydligen inte noterat.
Mönstret till benvärmarna är Garnstudios och finns HÄR. Garnet jag använde har jag tappat bort banderollen till i vanlig ordning men det är ett superwashbehandlat garn - eftersom benvärmare liksom sitter oerhört nära jorden och därmed kan bli lortiga och lätt måste kunna tvättas upp i maskin. Men jag har gjort ett par likadana tidigare till en då 30-årig dotter - nämen va' f-n, det var ju två år sen, alltså ÄR jag antik!! - och den gången stickade jag dem i Juvel.



Sjalen är stickad i Parisienne Kid Mohair (gick åt ca 60 gram) som jag köpt från Garnkorgen - en fantastisk butik som jag förstås inte borde göra reklam för eftersom jag inte får betalt för det, men det skiter jag i, för butiksinnehavare Maria har tagit sig tid och svarat på mina mail och sånt personligt bemötande är absolut värt lite gratisreklam. Grunden till mönstret är Garnstudios - hittas HÄR - men eftersom jag stickade i "fel" garn och på "fel" stickor - rundsticka nr 6 för spetsarbeten, som jag också köpt från Garnkorgen - så fick jag göra om det lite och stuva om och hoppa över bland mönsterrapporterna. Det tog ca fem hela arbetsdagar att få den klar bör väl tilläggas.





Sjalen blev ungefär lika skir som ett spindelnät och därmed omöjlig att fotografera trots att jag blockade den på grönt underlag. Kanske kan lilla dottern som är en superfotograf fixa till bättre bilder med sin värstingkamera?
Hallå lilla Kerstin, du har härmed ett oavlönat fotouppdrag. Mina bloggvänner vill nämligen se din sjal ur ett icke klåparaktigt perspektiv!!!
NU!!

Marie

Mönster på lintrasan

Lintrasa stickad i vriden resår.

Det hör till god ton att svara på frågor. Det vet väl en väluppfostrad flicka som jag. Ändå har jag inte svarat på era frågor kära vänner om de stickade disktrasorna. Därför att jag helt enkelt inte haft tid. Har varit upptagen med att sticka! Men här kommer en liten beskrivning för alla disktrasesticksugna.

Garnet heter kort och gott "Lin" och kommer från Yllet. Det är ett grovt lingarn i 100 g härvor. Finns i massor av fina färger och jag köper mitt i en lokal garnbutik, men det kan förmodligen även köpas direkt från Yllet (www.yllet.com). Kostar runt 130 kronor härvan och man får ut ungefär fyra och en halv disktrasa på ett hekto.
Mönstret till trasorna har jag gjort själv - men förmodligen finns det tusen personer till som stickar exakt likadana. Men så länge vi inte vet om varann så titulerar vi väl oss som designer allihopa.

Grunden är 38-42 maskor på korta trästickor 2,5 (ta inte metallstickor för garnet är hårt och oföljsamt och trillar av direkt). Mönstret varierar jag efter dagens humör och lust. Men 3 maskor i vardera sida stickar jag alltid räta för att få en snygg kant. Och så gör jag sista maskan på varje varv avig och första maskan rät. Det tycker jag blir bäst.

Mitt favvomönster = vriden resår:

Lägg upp 38 maskor och sticka 4 räta varv. Upprepa därefter - innanför de tre kantmaskorna i var sida - 4 räta, 4 aviga, i 4 varv. På det 5 varvet förskjuts mönstret (innanför kantmaskorna) en maska, alltså varvet börjar med 1 avig och fortsätter sedan med 4 räta, 4 aviga. Efter 4 varv förskjuts mönstret ytterligare 1 maska och börjar då alltså med 2 aviga och fortsätter sedan som förut med 4 räta, 4 aviga, i 4 varv. Denna förskjutning upprepas vart 5 varv tills trasan mäter 20 cm. Avsluta med 4 varv rätstickning och virka en liten ögla på 12 luftmaskor innan du fäster garnet.

Trasan är nu som en väl urvriden sådan. Men en spraydusch med vatten och blockning råder bot på det problemet.

Good luck!

Marie

Det gnällde och det gnall...

Så vacker som den här - som växt upp alldeles av sig själv utan att någon bett om det, i den gamla betonggrunden efter vedskjulet som revs i våras - blev jag kanske inte...

Idag gjorde jag mig vacker redan i arla morgonstund. Sotarn var på ju väg.
Han var emellertid inte så vacker när han väl kom, så det var onödig fåfänga.
Men jag ska ju på spelning med nyckelharpsgänget i afton och då är det ju kul om man åtminstone ser ut som man är vaken.


Gamle Svarten - tjugoårig skönhet som inte vill vara med på noterna längre

Spelningen i lördags gick dock direkt åt pipsvängen. Bästa-gåborts-harpan Siri vägrade vara med på noterna redan på förmiddagen. Hon som inte varit med i gamet så länge kände av den fuktiga väderleken och fick lämnas hemma. Istället fick härdade gamle Svarten hivas ned från väggen och brutalt väckas upp ur sin törnrosasömn. Gamle Svarten var dock uppenbarligen inte heller med på noterna, protesterade högljutt mot den hårdhänta behandlingen och bar sig sedan allmänt illa åt hela eftermiddagen. Jag fick stämma om efter varannan låt och spelledaren - och övriga medspelmän - blev lindrigt sagt mer än irriterade över kärringens manövrar. Koncentrationen smulades gradvis sönder och till slut spelade jag mer fel än rätt.

Efter två timmars underhållning av en turligt nog lomhörd publik i 80-årsåldern - som ändå inte hörde att det gnällde och gnall i dissonans - så var spelledaren i upplösningstillstånd...
Nä, skojar bara!
Han har tålamod som en snigel som ska passera E20 och tyckte väl mest att jag ställde för stora krav på mig själv när jag ilsken och besviken packade ned gamle Svarten i sin låda med en smäll och muttrade nåt i stil med att "du-får-aldrig-mer-åka-med-på-nånting-din-j..la-pensionär" och "jag-ska-sluta-spela-för-jag-är-ändå-värdelös-trots-tjugo-års-träning!"


Lilla nytillverkade Siri - ljus och drillande i tonen, tyvärr lite krasslig just nu i den fuktiga väderleken

Idag ska jag återupprätta det anseendet.
Idag får lilla bruna och nytillverkade Siri åka med - trots att hon är lite krasslig (en knaver - som betyder tangent på nyckelharpsspråk - fastnar för att träet svällt av luftfuktigheten). Tjugoårige gamle Svarten har redan somnat om och får väl hänga där på väggen och sura resten av sitt liv då. Han är ju i alla fall snygg att se på. Tänkte ett tag sälja honom - han är faktiskt nyrenoverad och ansiktslyft - men bara jag tänkte tanken så gick en av hans nya strängar bums av i protest så det får väl vara med den saken.

Har jag då stickat något den senaste veckan? Både ja och nej. Har ett hemligt maratonprojekt på gång som ej kan visas upp i detta media ännu. Kommer dock vad det lider. Ett par, tre eller fyra disktrasor i Yllets lin kan jag väl i alla fall stoltsera med att ha hunnit med vid sidan av så att säga. Och här är dom:





Mästerfotografen heter Kerstin och är min dotter..."äpplet faller...", tja ni vet!

Marie

"När Gud stänger en dörr..."

Inte roligt alls blev det när dottern och jag fick för oss att vi skulle ställa till med butik i butiken i vår gemensamma lilla textilateljé. Mitt arbetsträningsprojekt gick omgående upp i rök - eller snarare i ett moln av mögelsporer. Giftigt, illaluktande och ÄCKLIGT!!

Det var nämligen så att dotterns lilla webbbutik Syster Grön - som jag förstås gör hejdlös reklam för här i spalten till höger eftersom jag deltar med allehanda stickat, virkat och tovat samt gärna åker med på inköpsresor och snokar upp godsaker till vintagesortimentet - skulle utökas med en riktig butiksdel som folk och fä på shoppinghumör kunde komma in i och förföras av de sköna tingen som där skulle pryda hyllor, skåp, korgar och lådor. Öppet ett par timmar om dagen när folk slutat jobbet och åkte till den stora matbutiken som ligger granne med vår ateljé.
Lagom mycket öppet för att jag skulle klara av jobbet.

Visionen var att butiken skulle inredas i ateljén som då skulle delas av på mitten med en rejäl köpmansdisk i gammal stil (dessbättre ännu ej inköpt) och i den bakre delen av lokalen skulle vi kunna sitta och arbeta med vårt textila hantverk så att kunderna kunde se hur vantar, sockar, gardiner, stolsdynor och annat smått och gott som här produceras växte fram.

Det sket sig!!

När vi började röja på allvar inför ommöbleringen och flyttade undan en byrå så vällde en veritabel armé av äckliga "husdjur" fram. Tusenfotingar, gråsuggor och spindlar spred sig från byråns bakre regioner med vindens hastighet över ateljégolvet. Vi hojade och skrek, bankade och slog med skor och allehanda tillhyggen för att raskt mörda styggelsen...och när vi genomsvettiga studerade det blodiga slagfältet och den lilla "ladugård" som hyst kreaturen rann liksom lusten att göra något mer i denna lokal av som ketchupen på varmkorven.

Mögel, mögel och åter mögel på hela väggen och utmed golvet.


Tycker ni det här ser ut som "kalk"...?

Hyresvärden kontaktades omgående och föreslog värmefläktar och...
EN OMMÅLNING!!!
...samt att det var då visst inte mögel - utan helt enkelt lite vanlig kalk som trängt ut från betongväggen (!!!???)

J-la idiot! Ta bort mögel med målarfärg. Den metoden verkar det dessvärre som han redan prövat ett antal gånger - för mögel kommer ofelbart tillbaka efter x antal månader. Och lokalen var ju "nyrenoverad" när vi hyrde den i slutet av förra året.
Där fick vi plötsligt förklaringen till det - och till den märliga lukt som då och då lagt sig under taket och som vi trott komma från golvbrunnen och ett glappande vattenlås.
Pyttsan heller!
Vår mysiga ateljé där idéerna sprutat, där vi träffats ibland halva släkten och käkat lunch och umgåtts bland tyger, garn, pärlor och lakan finns inte längre. Det är sorgligt, men vi törs inte vara där i mögelsporerna och nästa vecka flyttar vi ut hela rasket.

Och vad gör då hyresvärden åt saken undrar ni nu?
Tja, han beter sig som nedanstående söta cykelslang som jag mötte på skogspromenaden idag.



Mmm, just det! Slingrar sig som en orm. Skillnaden är bara att han inte är
ETT DUGG SÖT!!

Juristen i familjen har kopplats in på fallet eftersom "the snake" inte vill lösa oss från hyreskontraktet med mindre än ett halvår. Men som min alltid lika positiva dotter säger som aldrig deppar ihop för småskit:
"När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster istället - det gäller bara att hitta det!"
Hoppas vi hittar det snart - för jag vill inte delta i nåt konstruerat arbetslöshetsprojekt för långtidssjukskrivna. Jag vill arbetsträna med det jag tycker är roligt, nåt jag valt själv, en egen idé - som leder framåt.
Sånt här till exempel:



Från början en inkaluva av restgarner som blev för stor - och alldeles för liten när den åkt runt i tvättmaskinen. Ut kom en...en...liten kruka!



Sittunderlaget i Eskimo- och Puddelrester blev dock exakt som jag tänkt.

Liksom finsockarna i eco-bomull.

Och på lördag ska jag spela nyckelharpa med "mitt" spelmanslag - inför publik.
Det är riktigt ROLIGT!!

Marie

Laddad urladdning

Jag hade gjort mig vacker - så gott det nu går - sprayat det ostyriga halmtaket, klätt på mig lediga kläder passande för en dag på galejan, bytt skor femtielva gånger, provat ut lämplig handväska som rymde precis det som behövdes...och laddat batteriet i kameran.

Jag var laddad för MÖHIPPA! för mi kära lella sônakvenna (svärdotter på svenska).

Det var inte gamla Bettan!

Vjon...vjon.....vjo......vj.....v.......klick.........klick......sa det under huven när jag vred om startnyckeln. Sedan blev allt tyst.
Och stilla.
Som på en kyrkogård.
Bara vindens susande i de gamla ekarna och en skata som retade arrendatorns katt hördes över gårdstunet.

Gamla Bettan hade dött.

IGEN!!

H--es, f--ade, j--la SKIT. INTE NU!!!!

Maken var på jobb sex mil bort. Arrendatorn var på tröskning sex kilometer bort. Näst närmaste granne for förbi i 180 knyck med blicken tomt stirrande i fjärran och var sextio mil bort innan jag ens hann få upp näven. Och absolut inte enda bil till kom förbi på hela dagen (annars brukar det fara förbi en i kvarten).

Jag fick vackert lomma in igen med mitt hårdsprayade halmtak, mascaran redan på väg ned mot hakan efter vansinnesutbrottet, handväskan hängande på sniskan och en sko tappade jag när jag trampade snett på de förbannade kalkstensplattorna som nån idiot lagt ut utan en tanke på att de skulle ligga jämnhögt. Bara det blev ett snyggt mönster tyckte plattläggaridioten (jag förstås!).

Dagen fick ägnas åt detta istället:



I veckan far de iväg till Stickhjälpen.
Om gamla Bettan behagar starta förstås så jag kan ta mig till Posten.
(För en månad sedan fick hon ny kylare och nya slangar och klämmor överallt för minst 500 spänn. Nu har hon även fått nytt batteri för 1100 pix. Leker hon död en gång till så blir det skroten. Och hon ska hårdhänt slaktas innan och alla delar som går att sälja ska säljas. Fast det vet hon förstås inte om än så vi talar lite tyst om det!).

En som tydligen inte missade partyt var i alla fall den här grabben:


Good lord, jag skulle aldrig tagit den där sista...uhhhianemej vilken fest...tur jag hann innan för dörr'n innan jag kranade i alla fall!!

Marie

Sövande sysselsättning

Resultatet av första spinnförsöket.


Kardfloret sitter fint i kakburken jag fått från Stickat & sånt av CL.

Spinnrocken går för fullt och jag har inte tid med något annat. Igår glömde jag till exempel totalt bort att maken brukar komma hem vid tretiden och är hungrig. Väldigt hungrig efter åtta timmars slit och släp för brödfödan. Själv hade jag också en konstig känsla i magen men kunde inte tolka signalen eftersom hjärnan var full med ull.
Avsaknad av MAT!
Fick snabbt röra ihop nåt obeskrivligt från allehanda byttor i kylen. Förbaskat också. Hålla på med sånt strunt när det finns såna viktiga saker som att spinna. En hel spole full. Med ljusgrått underbart knöligt "garn".


Andra försöket i spinneriets mysterier.


Konstiga mojängen är utmärkt att spänna upp garnet på - fast jag vet förstås inte om det är så här man gör, d v s lindar på, blöter ned och låter torka i spänn några dagar.

Efter avklarat födointag ville maken kolla in hur det gick till när jag skapade. Det tog exakt två minuter så sov karln som en stock! högljutt snarkande. Någon timma senare kom han vinglande upp ur John Blunds värld och konstaterade aningen förvirrat att det där ljudet från spinnrocken var visst "lite sövande..."
Sicken gulleplutt han är!

Får väl även visa (ouii...utan hans vetskap...) när gulleplutten i helgen tillsammans med hustru, syster och svåger fick för sig att åka rysligt långt hemifrån för att en gång till få se havet innan vi dog. Att det var badväder hade vi inlandsbor inte riktigt kläm på så baddräkter fanns ej med i bagaget. Men maken löste det problemet på sitt eget lilla vis.
Och så här gör en äkta slättabonde när han badar i havet:



Det vill säga kavlar upp ärmarna på flanellskortan, knäpper upp en knapp extra i halsen. Stegar iväg med skor och strumpor på ut till vattenbrynet och...doppar händerna!
Undertecknad hade kjol på och tog sig ända ut till knähöjd - utan skor. Det finns även bilder på det men de lämpar sig ej för visning i detta forum. En kritvit strandad val i illgrön kjol uppdragen till armhålorna kan få bloggbesökare att kräkas eller ännu värre aldrig återvända, så den bilden - som maken tyckte var fin!!?? - visar jag INTE.

Däremot kan jag visa den här bilden på min andra stolthet, näst efter maken. Fale Artut framställde en önskan om att få se fler bilder på den bruna skönheten och här är han:



Gösta - fyraårig Australian shepherd med nerver av stål. Bastant, lugn, klok och tålmodig. Samt en vakthund av mått, släpper ingen okänd över bron.
Att man kunde spinna något vackert av hans päls hade jag inte en tanke på förrän Fale Artut tipsade om det. Hade jag tänkt på det så hade de två bärkassarna med ull jag kammade av honom för en månad sedan suttit i spinnrocken nu istället för på sophögen.

Marie

Och VINNAREN är...

Många var det som ville tävla i mormors lilla bod. Och jag är alldeles överväldigad! Trodde väl kanske att nån ville vara med.
Men aldrig i livet att hela 48 stycken skulle hitta hit.

Tack till alla er fina och trevliga kvinnor - för det finns nämligen inte en enda med snopp som ställt upp (oops...där slant det lite på tangentbordet??!).




Lille Eskil som redan tidigare i veckan fått det ärorika uppdraget som vinstförrättare - och jobbat stenhårt på attityden - fick emellertid scenskräck när uppdraget skulle verkställas och smet bakom huset med svansen mellan benen.
Puts väck bara!
Så storebror Gösta fick göra en brandkårsutryckning och fixa till vinstlotten.

Den blev lite knölig...men...

...VINNAREN ÄR...



In-Knit!!!!

Som i sin kommentar skrev att hoppet är det sista som lämnar människan samt helst önskade sig garnet om hon vann. Hädanefter ombedes In-knit att lita på sin tur.

Men...när vinnaren var dragen och fotoblixtarna slocknat dök plötsligt den lille svartvite upp från ingenstans igen och proklamerade med hög svansföring och uppblåst nos att någon tagit hans uppdrag ifrån honom och att om inte saker och ting snarast ställdes till rätta och han återfick hedern skulle allehanda hemskheter hända...som en stor stinkande hög på fina trasmattan i glasverandan...bästa skon söndertuggad...eller ännu värre:
bojkott av allt GOS!!

Grrrr!!!!

Så han fick väl dra ännu en vinnare då! för husfridens skull.



Den lappen blev minst lika knölig!

Och VINNARE NR 2 blev...



Agneta!!!

...som tog hem garnvindan.

Grattis!! och välkomna tillbaka allesammans.
Nu har ju även jag fått en hel drös nya intressanta bloggar att läsa.

(Agneta och In-knit får nu maila namn och adress till mig så kommer vinsterna med det raskaste på posten)

Marie

Trängsel i brevlådan

Solen skiner och jag borde vara ute och göra allt annat än sitta inomhus med datorn i knät och skriva strunt. Men jag som är utbränd och vidbränd, arbetslös, orkeslös och värdelös (på arbetsmarknaden) leker att jag jobbar och försöker hålla hjärnan i trim så den inte somnar in för gott inbäddad i alla nystan, garnhärvor och kardflor som den senaste tiden fyllt på de redan proppfulla utrymmena för dylika saker som jag har i mitt hem.



Senaste godsakerna som kom på posten var de här ljuvliga härvorna, handfärgade av kvinnan bakom bloggen Stickat och sånt av CL (som ni absolut ska läsa om ni inte redan gjort det) tillsammans med den här...



Samma kvinna har pejlat in att jag gillar gula emaljerade kärl av alla sorter och snurrat runt på loppisar i norr och helt osjälviskt fyndat åt MIG!!! Åh, jag älskar internet och den fantastiska kommunikationskanal det är, utan att man ens behöver lyfta på arslet och gå ur soffan!



Kolla in det lilla präglade märket på locket...



...och det på insidan fasttejpade tipset på vad man ska fylla burken med.
Fast jag tänker nog ha garn i den förstås.
Nyspunnet kanske?



Hmm, kolla bara vad mormor åstadkommit i sin lilla bod.
Knöligt, tovigt, trassligt, ihopskarvat och det fulaste som skapats sen Gud tillverkade marulken...men det är trots allt JAG SJÄLV som gjort det!!! Och jag är mycket nöjd över den prestationen, helt utan förkunskaper får jag väl tillägga då för nytillkomna läsare...som genast ombedes att titta i några tidigare inlägg för att förstå.



Lantbrevbäraren har aldrig levererat så många paket och aviseringar om paket i vår brevlåda som den senaste tiden och snart får väl jag betala för extra däckslitage. Även det här kom med posten i förra veckan när bytesaffär nummer två gick i lås. Denna gång från Heléne nånstans därute i Sverige.

Så nu är mormor även utrustad med glitter och glamour när hon sitter där vid sin spinnrock och tillverkar det gräsligaste garn mänskligheten skådat i rött, grönt, vitt och grått (har inga bilder på det kardfloret ännu, batteriet är slut i kameran och jag hittar inte laddaren).

Förresten! Här ser ni killen som på söndag får den stora äran att dra vinnaren i min lilla TÄVLING.

Marie

TÄVLING!!! i mormors bod

Tack alla kära bloggvänner och -läsare för tipsen om hur man spinner. Youtube var en klar hit, här fanns hur mycket som helst. Och Margita får ett extra tack som även visste vad den stora bruna tingesten (se tidigare blogginlägg) ska användas till. Tydligen ett helt rätt komplement till spinnrocken utan att jag förstod riktigt vad det var jag köpte.

Vad jag även noterat är att ni kära vänner som jag inte känner har varit så flitiga besökare på min blogg att räknaren skenat iväg till

1 000 besök!

Det ska vi förstås fira!

Och jag gör väl som alla andra gör här i bloggvärlden då - arrangerar en liten utlottning som tack för att ni orkar läsa mitt babbel.

Vill du vara med och tävla så skriv en kommentar till detta inlägg.
Och glöm inte att uppge vilken av vinsterna du vill ha:

Två nystan svart/grå/naturmelerad Fabel från Drops (jättebra sockgarn!) eller den lilla garnvindan.

Du som inte har nån blogg måste även lämna din mailadress i kommentaren så att jag kan hitta dig om det blir du som vinner.

Tanka gärna hem bilden nedan till din blogg också och länka så blir jag riktigt glad.



Den 9 augusti drar jag vinnaren!!!

Marie